Digitalaimmigranter med digitala värderingar.
December 14, 2009
Att röra sig bland digitalainvånare (digitalainnevånare) och vara en digitalimmigrant med digitala värderingar.
Digitala invånare har fötts in i internetåldern, för dem har internet alltid varit en självklarhet och någonting ständigt tillgängligt. Ändå kan det skilja sig så lite som något enstaka år och man hamnar helt på olika plan när man skall diskutera uppväxt och internetanvändande.
Är man född innan 1990(typ) minns man en tid då internet inte fanns. Är man född efter 1990 kan man inte förstå det jag nu kommer att förklara. Att vara med i övergångsperioden och att det fanns någonting innan internet eller helt enkelt ”ingenting”. Jo visst, under min uppväxt fanns internet och blev allt mer vanligt. I skolan fick man gå till biblioteket och lära sig använda internet. Rätt ointressant, det fanns ju ingenting att göra på nätet. Jag minns att vi blev introducerade till att göra en hemsida. Sen kunde man söka information också. Skriv in ”hundar” i sökrutan så fick man upp lite text om ”hundar”, kanske någon skolelev som gjort en hemsida om hundar.
Sen kom intresset för nätet upp i takt med att man insåg fördelen med communities och chatt. Chatt kändes inte så creepy då som det gör idag. Tyvärr blev man hindrar utav det så kallade modemet. Allting gick väldigt långsamt och framkallade stresshjärta och stresshumör. Inte nog med att allting tog fruktansvärt lång tid, varje klick var en väntan, internetanvändandet i hemmet var begränsat. Max 30 minuter per dag löd restriktionerna. Interneträkningen var alltid för hög och sen blockerades telefonlinjen också, ifall någon viktig person skulle ringa, mormor eller så. Vilket i sig inte spelade någon roll för var telefonanvändaren på andra sidan tillräckligt ihärdig kunde modemkontakten lätt brytas och komma fram på telefonlinjen. Det hela resulterade i att internetanslutningen bröts och man fick börja om med att klicka och vänta för att kunna få iväg sitt inlägg på skunk eller någon annan het site. Så gick det i alla fall till i en villa utanför Göteborg någon gång innan millenniumskiftet.
Jag känner verkligen igen mig; från att man fick vänta låång tid på modemet och tidsrestriktionerna från föräldrarna till att när man faktiskt var ute på nätet, fanns det inte så mycket att göra där.. Eller, ja att surfa på Spice Girls och Leo DiCaprio var ju otroligt givande.